No strings attached.
There are moments when i doubt all of this. The facts and stats of how it's all going to fail. How it's not going to work. And it hurts, with every bone in my body it hurts. I know that the stakes are high and the price far away, but isn't it still worth it? If something feels right it probably is. No questions asked. And even if it's meant to be you still have to work for it. I guess I'm just hoping that you'll be there at the end of all this. That you'll still be there..
Harsh truth.
I want to fall asleep in your arms again.
Like.
I really like kissing you.
Kär i kärleken.
Samuel kommenterade i mitt senaste inlägg att jag låter som en deprimerad nolla. Visserligen kan det vara sant, men anledningen till att här är så mycket texter på engelska och om kärlek är för att jag är en riktig kärlekstönt. Jag älskar det. Jag älskar att titta på löjliga romantiska komedier som ingen gillar. Jag älskar bilder sm utstrålar kärlek och lycka. Jag älskar dikter som kan beskriva detta fenomen och jag drömmer själv om hur det skulle vara. Det jag egentligen vill säga är, allting som jag skriver är inte hur jag känner. Det ligger oftast något i det, men också ofta är det förstärkt många gånger om. Så nej, jag är ingen deprimerad hjärtekrossad nolla. Jag är bara kär. I kärleken.
My movie.
I wanna have the lead in my own life. I need to have it.
Sakna.
Finns det något så fint som människor som saknar, och säger det högt? Inget saknande-utan-att-säga-något eller smyg-saknande. Inget viskande eller ord som kommer när det bara är ni två. Inget saknande-på-baksidan-men-aldrig-på-framsidan. Utan ett öppet ärligt saknande. Att bara kunna säga "Jag saknar dig. Saknar du mig?" och inte bry sig om någon hör. För du saknar, och det gör du även om så varenda människa i världen ska få höra det.
Modigt, fint och ärligt. Är det inte så alla vill vara egentligen?
